Konsten att klyva ved

Tänk att hugga ned ett träd. Jag skulle inte ha en aning om var jag skulle nöja ens.
Att hugga ved är en annan sak. Eller rättare sagt: Att klyva ved. Det låter bara bättre att uttrycka sig så. Lite mer viking-style.

Faktiskt så är det ju riktigt bra träning för kroppen. Det gäller förstås att ha rätt teknik. Har sett flera som håller med båda händerna längst ner på skaftet hela vägen genom svingen. Det är inte så man ska göra.
Istället så har man ena handen strax under yxbladet. Oftast är det ens dominanta hand som är högre upp.
Man höjer sedan upp yxan över huvudet, och medan man svingar så glider den övre handen ner mot den undre. Det är en snabb och svepande rörelse.

Rinse and repeat.

Men att hugga ner ett träd. Nej då skulle jag kalla in ett proffs. Typ som Rangloaxe. Riktiga arborister som fixar biffen. Eller hugger ned trädet – i Stockholm, Uppsala och Enköping. 
Det finns helt enkelt för mycket som kan gå fel om man inte vet vad man håller på med. Dels att man själv ska råka ut för en olycka. Men också att trädet på tomten skulle kunna falla ned på huset eller på grannens tomt.

Nej bättre då att låta yrkeskunniga att göra det de gör bäst, medan man själv kan ta en kopp kaffe och bara se på från solstolen.
Egentligen skulle man kanske passa på och be Rangloaxe fräsa bort den där stubben också medan de håller på. Visst har den sin charm, och fungerar lite som ett bord, men kanske är det dags att skiljas åt.

Nej nu är det dags för morgonkaffet. Det är i varje fall en sak som är lätt att få rätt till. Sedan väntar kanske ett pass vid huggkubben. Bra träning som sagt.